- Z n ö v i t

På med partbyxorna, nu kör vi.

Jag har blivit som en liten tant. Varje morgon på bussen (där jag förövrigt helst vill sitta bakom chaffören så jag slipper bli störd) läser jag metro, lyssnar på morgonpasset i P3 och dricker kaffe ur min termos.
I min väska varje dag har jag med mej min lunch(med egna bestick), vattenflaska, ett paraply ifall det börjar regna, en extra tröja ifall det blir kallt och en 18minuter (gratis lokaltidning i Uppsala) så jag kan gotta mej ordentligt under lunchen.

SpontanZnövit tycks vara i tillfällig koma. Men rutinZnövit har det rätt soft och är faktiskt ganska nöjd med livet ändå.
Trygghet kan också vara ett äventyr.

Jag har fått in en ny rytm, en puls att leva efter. Med rutiner och organisation, vilket är något nytt för mej. Har ställt mej mellankolisk inför detta, men har efter lite betänktetid kommit på att jag är helt åkej med det.
Jag har praktiken på Carlings fram till Oktober vilket är great. Jag bor hos både far med familj och Jonas som tillfällig boendesituation och hinner iochnmed det få både ensamtid och kvalitetstid med mina systrar. Och jag har min baby som jag är så galet kär i. Och deprisionen är som bortblåst, kanske är den dold bakom alla piller, kanske är det borta, jag bryr mej inte så mycket så länga jag får må bra.

Just nu följer jag bara med rytmen och har det gött.